You are here: Home / Au pair / Au Pair letters

Au Pair letters

These letters are from previous Au pairs. Do you want your letter published here? E-mail me your letter at: marie@swedishconnection.co.uk.

Not only a job, but an experience for life

It has been about nine months now. Nine months since I moved to London. And now there is only two months left. I cannot believe it, that I actually did it. I was brave enough to move to another country which I had never been in before. On my own I moved in with an English family I did not know, started taking care of their children, met new friends, had to speak English (which I do not master completely) and adapt to a foreign culture. In other words I created my new life from scratch and this in less of a period of nine months. My current lifestyle is significantly different from how it previously was in Sweden. I have learnt a lot not only in terms of language, childcare and the English culture, but about myself. This is going to become a year of my life I never will forget nor regret, because it has given me so much. I will not be able to tell you everything, because that would be an entire book. I am going to tell you generally what have been most important and memorable.

I have known for a long time that I would want to go working as an Au pair, as I have always liked children and in addition believe I am quite good handling them. Obviously English is crucial these days and that is why I decided to go abroad. London was more convenient than USA for me because I wanted to easily be able to go back to Sweden for vacation and moreover have friends and family visiting, which would not be as possible if living USA.

The most crucial thing has from the start been my friends that I got to know here. It never occurred to me that I could meet this many new friends and become this close to them this short period of time. Friends with the same occupation as me, being an Au pair, has been essential. First and foremost because you share numerous things and that you are in the same boat. Furthermore, you do not have your family or old friends in reach as before which makes your new friends the ones you talk about everything with.

I can recommend anyone to go abroad and work after graduating. It does not necessarily mean that you have to go to England and work as an Au pair, because that does not suit everyone. You will learn a lot, grow as a person and see life differently. You have only one life, so go for it.

This part of my life has meant more to me than I could ever imagine. It has not always been easy, but after having stayed despite being awfully homesick in the beginning, I am proud of myself and happy with what I have achieved. I look forward moving back home to Sweden but I am also going to miss my life here. I am going to miss my friends, our usual cafés, my everyday walks around the neighborhood, the people I do not know but see every day, and my host family, not least the children whom from now on always are going to have a certain place in my heart.

Fredrica Ohly, Au Pair

Au Pair meeting in Queens Park

A year I’ll never, ever forget

I honestly didn’t know what I was getting myself into when I stepped onto the plane at Arlanda back in August. I mean, oh my gosh, I was on my way to England to spend a year with a family I’d never met before and take care of their little girl. However, from the moment I saw them waiting for me I knew I’d made the right choice and when I look back on my year in England I’m looking at a year I’ll never, ever forget.

You can never really prepare yourself for what’s to come and I’m not going to lie, there have been some tough times. Being an au pair is not a dance on roses but I’ve been really lucky with my hostfamily. They immediately welcomed me into their family and whenever I had any concerns I could always talk to them and they would listen and help become a better au pair.

I often get asked if I’m upset that I didn’t end up with a family in London but I’m really not. I’ve made friends for life here and fallen entirely in love with this beautiful idyllic English village and most of all; I’ve grown as a person and become much more confident than I was when I left.

Being an au pair is an amazing way to spend a year and experience another culture and Marie was a really big help through the whole process and made sure everything was okay. I leave in three weeks so saying goodbye to the family, and especially the little girl is going to be hard but I know I’ll be taking with me all the memories and experiences I’ve had this year into whatever I decide to next.

Jasmine Isaksson, Au Pair

10 months

Nothing more, nothing less.
I thought I knew how much time I needed to do this.
This that I did not even know what it was back then.
Already before I came to start I knew there was going to be an end.
I knew that everything I was going to build up here was going to stop and turn to memories only.

We all talk about how much we did, how much we saw.
We all have thousands of photos in front of Big Ben, red buses, in parks, on clubs and on all the other wonderful things we have done.
And as I planned I have done all of those things and loved every second of it but this is where I come to my end.

What I never planned 10 months ago, is this love I found here.
Not to one boy but to two.
Sharing 10 months through good and bad, every day, that is when you really know you love somebody.
To just not cuddle them every day, to not hold hands or laugh together is going to be painful.
But one thing is for sure; Not everything you do here is going to turn to memories. This love I will pack in my bag, take back to Sweden and I will carry it with me for the rest of my life. It has changed me, made me better and that will keep on living with me always.

Maybe I thought I would be done after 10 months but now I realise you are never ready to say goodbye to something you love. I am not letting go, only taking the next step.
So my advice, love a lot.
You might not be able to have it in your photo album.
Or hanging it on a hanger.
Truth is, there is only one place for love and that is in your heart.
Nothing more, nothing less.

Olivia Simonsson, Au Pair

Tog uppehåll i universitetsstudierna och blev au pair

Det fanns inte på kartan för mig att bli au pair som 18. Jag såg mig inte som en au pair, och det gjorde många andra inte heller. Det blev snabbt universitetet och seriösa studier lite på en och samma gång. Men efter två år infann sig ett behov av att få komma iväg. Få smaka på världen, och få chansen att bo i världens, kanske mest regniga, men finaste stad innan examen skulle kammas hem. Och den tog jag.

Jag gjorde research och kom snabbt i kontakt med Marie och Swedish connection. Efter ett skypesamtal, telefonsamtal och några mejl så hade jag hittat min familj. Den familj vars tredje våning jag nu sitter på och hör regnet smattra i takt med att jag skriver denna text. Jag har i mer än 7 månader varit au pair till tre barn - Lydia, 9 år, Luke, 13 år, som har aspergers och Sam, 17 år, som är förståndshandikappad.

Jag har fått lära mig att hantera olika situationer, hur maten ska vara lagad och vara en del i ansvaret så att vardagen här går ihop. Det har varit tuffa dagar då man känner att man inte förstår hur man ska göra. När man längtar hem till svensk husmanskost och familj och vänner, och tvivlar på om det var en bra idé.

Men nu när slutet närmar sig så var det ändå värt det hela vägen. Jag har träffat flera vänner som jag inte kan förstå att jag inte kände för sju månader sedan. Utvecklat min engelska till att låta aningen bättre och brittisk. Och utvecklats som person. Lydia och jag har haft flera kreativa stunder tillsammans, Luke har inspirerat mig med att ta en sak i taget och Sam genom att sjunga till Disney och ABBA hela dagen lång.

Universitetsstudier må se bra ut på papper men en upplevelse som denna är nyttig för de flesta. London fascinerar med sitt ständiga storstadstempo i kombination med mysiga inslag som pubar och gränder. Ett kulturellt utbud som ständigt växer och med stadens mångkulturella prägel finns hela världen på samma plats.

Marie finns på plats i London och med välordnade träffar finns det chansen att träffa andra nya au pairer som delar samma upplevelse. Hela konceptet med Swedish connection är trovärdigt och det finns uppbackning om det skulle vara så att man behöver. Intervjuerna är seriösa från början och jag vill ge all cred till Marie som med sådant personligt engagemang sköter denna au pair-förening otroligt bra. Att vara au pair är kanske inte för alla men om det finns en gnytta längtan till att komma iväg behöver man inte vara den speciella au pair-typen. Eller 18 år. Jag tickade inte någon av de boxarna men hamnade ändå i en familj där jag kände att jag gjorde ett uppskattat arbete. Och när jag om en månad stiger på flyget tar jag med mig mer än mina välpackade resväskor - en upplevelse och resa som jag inte kan ångra en sekund.

Sarah Axelson, Au pair

Fly vardagen och bli fri

Efter att jag tog studenten hade jag cirka tusen olika planer på vad jag ville göra. Jag ville hit och dit och göra allt möjligt. Men det är ju svårt om man inte har pengar, så jag fortsatte jobba på mitt dåvarande sommarjobb och stannade hela hösten hemma i min hemstad och hos mina föräldrar. Även om allt flöt på så har jag nog aldrig varit så uttråkad som då. Jag ville se något nytt och uppleva nytt och helst av allt komma ifrån. Och så fick jag höra om Swedish Connection och började spåna i hur det skulle vara att åka iväg ett halvår eller ett år som au pair. En månad senare hade jag en familj att åka till i London och i början av januari satte jag mig på planet.

Nu har jag varit här i fem månader och London känns som min självklara plats att vara på. Jag brukar gå ut med familjens hund om dagarna och hämta ett av barnen från skolan. Det beror naturligtvis på i vilken familj du hamnar i men generellt så har man som au pair väldigt mycket fritid. Vilket jag naturligtvis älskar. Vissa dagar ligger jag bara och läser i en bok, andra hänger jag i något café, ibland träffar jag kompisar eller så tar jag mig bara ut för att se mig omkring. Jag tror att det är en livsstil man får passa på att njuta av.

Vad jag först reagerade på när jag kom till London var hur öppna och fria människorna runt omkring mig var. Och hemskt vänliga. Det räcker med att man tar upp kartan och ser smått förvirrad ut, det kommer säkerligen fram en nyfiken tant som hemskt gärna vill hjälpa till. Och på bussarna är det inte ovanligt att man hamnar brevid någon pratglad människa som har något mer eller mindre intressant att dela med sig av. Själv var jag i ett stort lyckorus de första månaderna här, och jag kände mig väldigt fri.

Helgerna kan jag bland annat ägna åt att gå på klubb, eller träffa vänner över en öl på någon de väldigt många pubarna här. Att ströva runt på små marknader på söndagarna eller gå på museer om dagarna är väldigt trevligt. Just muséerna har fångat mig, de flesta är dessutom gratis.

I början när jag var här läste jag engelska. Jag tror det är en jättebra grej att göra om man vill komma ut om dagarna innan man vet vad man vill göra om dem. Och innan man lärt känna nya vänner. En bra grej över huvud taget om man inte känner så många i London kan vara att läsa en kurs. Och Swedish Connection anordnar träffar där man också kan lära känna nya vänner.

Att åka till London som au pair är alltså ett hett tips från mig om man vill ut och resa. Jag trivs hemskt bra just i London och vet inte om jag någonsin vill härifrån.

Emilia, au pair

Året som Au Pair

När jag sätter mig ner och ser tillbaka på mitt år som au pair så kommer jag att göra det med glädje. Det har varit ett fantastiskt lärorikt och roligt år på alla sätt och vis. Jag åkte hit på egen hand vilket jag också rekommenderar framtida au pairer att göra. Inte för att jag har testat att åka med en kompis men jag är övertygad om att man får ut mer av det att åka på egenhand. På så sätt måste du nämligen ordna och fixa allt på egen hand vilket i början kan vara tufft, men när du sen ser tillbaka på det är du stolt över att du lyckats starta ett helt nytt liv från scratch.

Att vara au pair har för mig och dem jag delat min vardag med varit både upp och ner. Det är tufft att vara inneboende, då du aldrig känner dig fri att göra vad du vill. Trots att familjen påpekar att du är fri att göra vad du vill och äta när och hur du vill känns det aldrig riktigt så. Det har varit det jobbigaste för mig under det året som gått. Att vara inneboende och inte känna att där du bor är ditt hem till fullo.

Man ha under året lärt sig så otroligt mycket, framförallt om sig själv. Du har förstås lärt dig en hel del om barn och hushållssysslor men lärdomar jag framförallt kommer ta med mig är de jag lärt om mig själv. Lärt sig att ta för sig, hur man reagerar i olika situationer, vilka sorts människor man går bra ihop med osv.

Tidsmässigt tror jag att ett år eller 10 månader som jag har varit här är perfekt. Efter detta känns det som man gjort au pair livet, du kan inte få ut så mycket mer av det.

Och nu lite smygreklam, för jag måste säga att det har varit en stor fördel att åka med Swedish Connection då du alltid känner dig trygg om något skulle gå snett samt att det är oerhört enkelt att få kontakt med andra au pairer.

Hur är det då att vara au pair som kille? Jag hade önskat att mer killar hade valt att vara au pairer under mitt år här. Jag har endast haft kontakt med två andra killar som också varit au pairer. Både har lyckligtvis nog varit jäkligt sköna. Men det skulle som sagt varit, om möjligt, ett ännu bättre år med fler killar i förmedlingen. Annars är au pair livet något jag rekommenderar alla.

Om det är någon framtida au pair som har frågor eller bara vill ha tips och råd så är det bara att höra av sig. För är det något jag saknade innan jag åkte hit, så var det chansen att prata med tidigare au pairer, dela deras erfarenheter.

Ett tips jag kan ge är att ta god tid på er att välja familj, överväg era alternativ noga. För det finns alltid familjer lediga.

Cheers
Gustav